Leva Med Migrän

 

Undrar varför det är så att läkare generellt måste misstro mig bara för att jag har problem som inte är direkt uppenbara och synliga!? Det gäller så klart inte alla läkare, men jag måste säga att jag upplever att det gäller det stora flertalet jag träffat. Givetvis måste saker och ting utredas och undersökas, men jag känner mig misstrodd och misstänkliggjord hela tiden. Ibland känns det som att det vore lättare om jag brutit benet för då syns det liksom att något är fel.

 

I måndags var jag på en läkarundersökning där bland annat mina fysiska begränsningar skulle utredas. Jag fick frågan om jag hade några svårigheter med mina händer och fingrar. Jag svarade "ja, jag har nedsatt kraft och svårt med finmotorik, jag har ju en reumatisk sjukdom" och fick en tveksam blick till svar och ett "nej, men det ser du inte ut att ha". Nähä, tänkte jag, något irriterad och förvånad över att läkaren kunde veta det efter att ha suttit mitt emot mig i tio minuter. Nåja, en stund senare gjordes en fysisk undersökning och läkaren kunde då konstatera att jag hade rejält nedsatt kraft i båda händerna, kunde inte knyta dem ordentligt, kunde inte plocka upp ett mynt från bordet utan problem. Jag gjorde dessutom en del neurologiska missar. Bland annat så missade jag näsan när jag skulle blunda och peka på näsan (med tanke på hur stor min näsa är så var ju det lite konstigt). En förvånad läkare konstaterade "ja, men du hade ju faktiskt rejäla problem här". Jo, det kanske var det jag sade.... Eller hörde jag fel?!

 

Vidare till diskussionen om migrän. Det blev något pinsamt när jag insåg att jag nog själv visste mer om migrän än läkaren. Han tyckte att betablockerare vore bra att prova förebyggande mot migrän. När jag förklarade att betablockerare ofta är det första man testar och det har jag gjort i flera omgångar utan resultat. När jag berättade vidare om alla mediciner och behandlingar jag testat visade det sig att han inte hade en aning om vad hälften var för något. När jag förklarade hur jag mår och vad jag kan/inte kan göra vid ett migränanfall tittade han på mig och sade "men så kan det ju inte vara flera dagar i veckan?" Jo, det är just därför min diagnos är kronisk migrän och jag inte kan leva riktigt som alla andra. Det var liksom migränen som var den största anledningen till varför jag var där. Bara för att jag inte hade migrän just då och det inte är något som var synligt just den stunden jag var där finns det väl ingen anledning att tro att jag skulle ljuga om att behöva leva med denna skitsjukdom.

Jo, jag vet att det finns de som ljuger om både det ena och det andra för att slippa jobba, men en erfaren läkare kanske borde kunna skilja agnarna från vetet. 

 

Nu ska besöket leda till något slags utlåtande om vad jag har för begränsningar. Måste erkänna att jag är något nervös över var läkaren kommer att dra för slutsatser och bedömningar. Han verkade ha mycket erfarenhet och på vissa områden upplevde jag honom som mycket förstående och kunnig. Han lyssnade faktiskt på det mesta jag sade, men verkade inte alls förstå vissa saker. Han ville bedöma min förmåga en "bra dag", men det blir ju inte riktigt rättvisande när jag dagen efter ligger i fosterställning och inte ens kan gå på toaletten själv utan att ställa till något galet på vägen. Nåja, nu kan jag inte påverka detta mer utan det är bara att vänta på en hög med papper där det står beskrivet hur jag mår (eller ska må enligt läkaren).